Fotoalbum

Min kompis PJ tog motorcykel och åkte från Erstagatan på söder till Nepal. Jag flög ikapp honom i norra Pakistan och hängde med sista biten på bönepallen. Norra Pakistan var helt fantastiskt, vänligt och vackert. Vi fortsatte in i Kina men vände för vi längtade tillbaka. Att åka motorcykel genom låglandet i Pakistan och Indien är däremot inget jag planerar att göra igen. Den trafiken kräver pansarvagn om det skall kännas säkert.

Som sagt, jag har nog oftast velat att resorna skall vara resor i tiden. Nya Guinea är nog det optimala. Att få vandra i bergen och komma till byar där dom "klär" sig så här, använder stenyxor på riktigt och har vildsvinständer som valuta. Det är en riktigt rejäl tidsresa.

Vi var egentligen ute efter att ta oss till "Trädkannibalerna" i träskmarkerna på Nya Guineas södra sida men när det visade sig att det skulle kosta exakt hela reskassan och att det inte gick att säga hur vi skulle kunna ta oss därifrån igen så fick det bli en tur upp i bergen istället. Jag tycker vi fick jäkligt mycket Nya Guinea för pengarna ändå.

Nya Guinea. 1995 tror jag. Byn visste att vi var på ingång och ville ta emot oss på festligaste vis. Dom fejkade ett överfall när vi kom i full stridsmundering. Penisfodral ingår tydligen även i den.

Pirayafiske. Brasilien -98 Via ett tips från fotografen Staffan Widstrand hade vi hittat en riktig cowboy i Pantanal som vi hängde med någon vecka ute på hans "ranch" långt ute i träskvärlden. Strax efter att vi fiskat pirayor badade vi i floden. Är man snabbt i och snabbt ur går det tydligen bra.

Fasen vad många bilder från Nya Guinea jag lagt in då. Men jag tycker väl att det är bland dom coolaste platser jag varit på. Och coolaste människor jag träffat. (Då har jag ändå intervjuat både David Bowie och Lenny Kravitz)

Okawango deltat 1993. Okawango är… something else. Inga jeepar, inga andra inom synhåll på flera dagar. Men fullt ställ på allt vad Afrika har att erbjuda av djurliv. Man åker i en urholkad trästam genom träsket, somnar till lejon om kvällarna och funderar mycket på om det inte hade varit bra om guiden ändå hade haft något slags vapen med sig. Utifall. Den här vattenbuffeln ett par månader tidigare hade t.ex. inte varit att leka med.

Som sagt; Det var "all in" på Indien resan. Jag ville hemskt gärna komma hem med en Sitar men tyckte det var oartigt att bara köpa en utan att åtminstone försöka lära sig nåt om den. Hur lång tid tar det att lära sig spela? frågade vi. - Om du har tur, talang och övar flitigt… tre generationer, fick vi till svar. Vi tog lektioner i två veckor och siktade på att åtminstone lära oss stämma den. Vi kunde spela Smoke On The Water också när vi var klara och vår lärare var riktigt impad.

Jamen visst är det en Tintin-dröm att få vandra på Himalayas sluttningar. Och tjohej vilken kondis man har sen efter höghöjdsträningen. En av dom sundaste resorna. Utpumpad i säng efter en värmande tomatsoppa vid 9 tiden och upp igen vid 5 blecket för att komma iväg och beta av nästa dagsetapp så fort det ljusnat.

Jaisalmer 1985 Jag tror nästan alla mina resor handlar om en önskan att resa i tiden. Till andra århundraden. Jaisalmer var som att få vandra i en medeltida stad bland långväga handelsmän med exotiska varor.

Marakesh 2004. Jag var där på Interrail på 70-talet och har aldrig kunnat glömma magin på stora torget, Djama el Fna. Var lite orolig att den försvunnit men nejdå, dom var där allihopa. Sagoberättarna, tuaregerna och ormtjusarna. Man kan nog säga att det är fullt jäkla Jalla framåt kvällskvisten.

Filminspelning i Indien 1984. Jag spelade fransk gangster. Vi fick öva kampsport i några dagar innan inspelningen började. Första inspelningsdagen fick vi spöa hjälten, sen spöade han oss i tre dagar.

Hydrabad 1984. Jag och min resekompis Klas Dykhoff under inspelningen av filmen vi var med i. Det här är definitivt en av dagarna då vi gjorde scenerna när film hjälten fick rädda prinsessan och spöa dom onda bovarna, som vi alltså spelade. Hundra spänn minst till den som kan hitta filmen som typ hätte "American Alledu" eller nåt sånt. Premiären blev uppskjuten eftersom den manliga huvudrollsinnehavaren hade varit med i en lättklädd film, vad nu det kan innebära i Indien.

Under inspelningen av "American Aledu" i Hyderabad, Indien 1984. Jag och min kompis Klabbe hade fått rollen som skurkar i en Bollywod film.

Utanför Biblioteket i Timbuktu, ett av världens äldsta. Då, i mitten av 90-talet, ett av världens minsta, visade det sig. Men jag var där. I övrigt tyckte jag nog att Timbuktu var en riktig ökenstad.

Gitarrspel för Dayakbarn på Borneo, 89 Det var mina drömmars resa. Att få ta sig in i det innersta av Borneo, att kanske hitta byar dit nya världen inte nått. Evighets långa dagsmarcher genom regnskogen tog oss dit. Jag kände mig fånig att vi släpade med oss en gitarr. Men väl framme visade det sig vara det bästa vi kunde tagit med. "Frtitiof Anderssons Polka" var en hit!!!

Reste runt i Östafrika och hamnade i Uganda. Väl där upptäckte jag att det gick att ta sig till Zaire där man kunde ta sig till gorillorna. Jag sitter med en mick i handen och gör ett inslag till P3:s "Radioapparaten"

Heron Island Australien 2006 Jag och Kerstin hann göra några riktigt häftiga resor innan barnens kom. Här var vi på en ö på stora barriärrevet och hade turen att få filma (Packat&Klart) när väldiga havsköldpaddor kom upp och la ägg OCH se ( förra kullen antar jag) små sköldpaddor kravla upp ur sanden och ner i havet.

Om någon frågar "Hänger du med till norra Grönland" så måste man ju svara ja. Fotografen Staffan Widstrand ringde och berättade att han skulle åka till världens nordligaste by, ett ställe norr om militärbasen Thule, för att paddla och fota narvalar. Inuiterna här har okej på att jaga och vi åkte dit till jakt säsongen för att följa den.

Jag och Staffan Widstrand paddlade i en fjord på jakt efter narval. Den här dan var vi så långt från land på eftermiddagen att vi campare på ett jäkligt stort isflak.

Angkor Wat i Kambodja. Jag och Kerstin var där och gjorde reportage för Packat&Klart. Helt fantastiskt område. En stad av tempel!!! Och vi lyckades komma upp och se soluppgången.

Min vän divemastern PJ hade fått kontakt med en norrman som kommit av sig på sin jorden runt seglats så vi bokade in honom för en trip till Burmas ö värld. På en vecka mötte vi inga andra utom Sea Gypsies och BBC:s filmteam. Jag passade på att fria till Kerstin på 10 meters djup i Andaman Sea. Jag vågade väl inte göra det på djupare vatten, kändes väl riskabelt nog som det var. Men det gick bra. När vi satt på fördäck och skålade fick båten sällskap av valar. Kändes som ett gott omen.

Någon stans i dom här bergen skulle det finnas både elefanter och tigrar. Men dom är ju aldrig där man vill dom skall vara. Vattenfall är enklare att hitta. Cambodia var en speciell resa, vi började med ett besök till Killing Fields och Röda Khmerernas fängelset S-21 och dom upplevelserna har nog inte lämnat mig än.

En rent misserabel trek i Bolivias berg. Vi hade leksakstält, det regnade hela tiden och vi var inte riktigt på det klara med vad hög höjd gör med orken. Och att det är skit kallt. Det var dimma nästan hela tiden också så inget såg vi heller. Utom kanske just när bilden togs.

Jodhpur Indien -85 Absolut. Jag gick "all in" på Indien resan. Chakra i pannan, inhemska pyjamas kläder, en rykande Bidi i munnen och varför inte ett exotiskt sträng instrument på det. Tog faktiskt t.o.m. Sitar lektioner i Varanasi och kom hem med en Custom made Sitar. Jäkligt krånglig att stämma så det har inte blivit några större framsteg på den inte.

Gränsposteringen mellan Kina och Pakistan på Karakoram Highway. (Highway skall nog skrivas "HIghway", har man inte motorcykel kan man bli stående ett bra tag när klippblock blockerar vägen). PJ:s African Twin, motorcykeln, var det många som ville bli fotade med

Karakoram passet har sett all världen folk passerar genom århundradena. Det är den enda något så när framkomliga vägen över Himalaya, så människorna här har sett konstigare prickar än oss passera och det var inga problem att bli bjuden på en kopp té på vägen.

Norra Pakistan på vägen mot Kina. Om Shangri-la finns så ligger det nog här någonstans.

Jag åkte med på min kompis PJs mc. Från Pakistan och in i Kina. Min packning kom inte med planet så jag var tvungen att köpa kläder på marknader längs vägen. Bortsett från kalsongerna gick det bra och fasen vilken lycka att resa med bara det nödvändigaste.

Att ta sig till Timbuktu är inte lätt. Vi körde över väglösa dyner och då hade jag ändå lagt ut lite extra för att ta mig dit så smidigt som möjligt. Att ta sig därifrån var ännu trixigare, men det är en lång historia.

Norra Laos -03. I bergen hos Akha folket.

En del i resan i norra Pakistan var ju så klart att ändå ha en lite, liten chans att få se en Snöleopard. Jag tyckte var enormt upplyftande att se att fler än jag tycker det är en djur värt extra aktning. Vi hälsade på någon utpost som bevakade området med WWF pengar. Gjorde i och för sig ingen ingående studie i hur bra eller dåligt det gick, men det kändes som att pengarna man slantat in till Världsnaturfonden genom åren ändå hamnat där det var tänkt.

Norra Laos -03. I bergen hos Akha folket. Det vete fasen om dom hade haft långväga främmande förut. För mig var det i vilket fall än av dom mest avlägsna och främmande platser jag varit på. Och väldigt trevligt. Jag och Kerstin filmade för "Packat & Klart" i SVT.

Norra Laos -03. Cykeltur med Kerstin. Alltid när jag är i Thailand undrar jag över hur det kan ha varit innan allt brakade loss. Det kändes som Laos var svaret på det. Här cyklar vi omkring i bergen i dom norra delarna. Inga bilar. Cyklar kärror och byar med höns som for åt alla håll när vi kom plingnade.

På östsidan av Madagaskar finns en holme med regnskog kvar, Masoala. Det tar någon dag att gå igenom och man kan övernatta i byar som den här. Jag var på jakt efter lemurer förstås. Just på den här trippen var det ingen större lycka. Men att sova över i hyddorna på vägen är ett oförglömligt minne.

Marakesh. Jag och Kerstin var där och gjorde ett reportage för Packat&Klart. Svårt att misslyckas med tanke på allt märkligt som utspelar sig på torget. Det här tror jag var en glad vattenförsäljare.

Mongoliet 2010 ( Snöleopardsprojekt) Någon gång runt 1980 hörde jag första gången talas om Snöleoparder. Det lät som ett fantasidjur och jag har drömt om att se en enda sedan dess. 30 år senare fick jag kontakt med en svensk som bodde i en jurta, ett tält, i Mongoliet och forskade om Snöleoparder. VI fick kontakt och 2010 så var jag i Gobi och gjorde en film om honom. Det här är Örjan Johansson med en av dom snöleoparder han försett med ett sändarhalsband.

Nya Guinea 1995(?). Dom ser ju rätt skräckinjagande ut (ja, inte killen i mitten, dom andra) men jag lovar, vänligare människor har jag väl aldrig stött på.

Mongoliet 2010 ( Snöleopardsprojekt) Tuust bergen i Gobiöknen. Det var ett landskap så tomt att hjärnans innehåll for iväg och tumlade runt bland klippor och raviner hela dagarna. Undertiden satt jag bara och stilla, underbart lättad över att få vädra på loftet.

Mongoliet 2010 ( Snöleopardsprojekt) En Snöleopard är det få förunnat att ha sett. Dom lever på otillgängliga platser och smälter in fullständig i miljön. Jag mötte faktiskt en mitt i natten ensam på ett berg men såg bara ögonen. Till slut fick jag ändå vara med när Örjan, min vän snöleopardforskaren, sövde än och satte på den halsband. Att få sitta och se på när den vaknade, reste sig och sen fullständigt uppslukades av bergen var en dröm som blev verklig… och sen som en dröm igen.

Pantal i Brasilien 1998. Vi bodde hos Faciendaägare som såg ut (och rökte) som Peps Persson, hängde med cowboys, letade jaguarer till häst och campare i hängmattor ute i det fria. Jag kände mig stenhård… ända tills jag såg bilderna av mig själv på hästryggen och fick känsla av att det kanske borde varit jag burit hästen istället för tvärtom. Nån jaguar såg vi ju aldrig, men en väldig massa annat i djurväg.

Återbesök i Taman Negara. Malaysias stora nationalpark och min favorit regnskog. Man kan ta sitt pick och pack och knata in i skogen och få uppleva dom mest fantastiska ting. Första gången där såg jag elefant och tapir, näshornsfåglar och varaner och mötte dom sista av skogen ursprungsbefolkning, Orang Asli, en afton på stigen. Nu klämde jag och Kerstin in en snabb- besök som bröllopsresa mellan Expedition Robinson och Allsång. Min kompis PJ tyckte att "det är tur att ni båda två är terränggående".

Hela byn var på fötter när vi kom ner från bergen. Det var guidens hemby så han hade väl förvarnat. Klart man hakar på och grovar loss.

Första trippen till Nya Guinea. Jag var febersjuk hela tiden men proppade i mig allt som fanns i tablett väg för att ändå kunna genomföra en fotvandring upp i bergen och träffa killar som dom här. På kvällarna satt vi hyddor och lyssnade när byborna sjöng i kör. Helt förtrollande, inom mig kan jag fortfarande höra precis hur det lät .

Xckxklkuptixlklxkl pyramdien. Nä, jag kommer inte ihåg vad den heter vilket är oförskämt med tanke på vilken svindlande upplevelse det är att sitta där och försöka föreställa sig vad som en gång utspelat sig på platsen, vilka dom var som byggde dom och varför.

En varm dag på jobbet. Utanför bild har jag även två assistenter som knyter varsin sko.

Svalbard. Det blev många, långa turer med snöskoter i väglöst land.

Lång ut på packisen utanför Svalbard träffade vi den här bjässen. 7-800 kilo tror jag dom sa han vägde. Det blev bråttom tillbaka till helikoptern när han började piggna till.

I sin rätta miljö är naturfilmaren nästan omöjlig att upptäcka. Vi ligger och smyger på järv i fjällen. Och fick till sist syn på flera stycken!

Filmar lite bilder av djungellägret på Borneo. Noshörningsreportage.

Lång in i Borneo på jakt efter dom återupptäckta noshörningarna. VI tror att vi var en i hälarna.

Mitt i naturen. Det har blivit många sovande nallar genom åren.

På turné bland Jämtlands bygdegårdar med "Expedition Livet". Det blev bra när det kom folk:-)

En och annan sövd älg har det blivit genom åren med Mitt i Naturen. Här nånstans utanför Nikkaloukta.

Packmoppeturnén 2019. Foto: Christoffer Larsson

Ola Hultgren spelar, alltså verkligen SPELAR, trummor på "Här är jag nu"-albumet.

I Muddus nationalpark. Alltså... en riktig naturskog är någonting HELT annat än trädplantagerna som utgör dagens "skogs"-bestånd.

Sebbe Nylund lägger fantastiska gitarrer på "Här är jag nu" albumet.

Mathias Ståhl spelar fint på sitt stora, fantastiska instrument på "Här är jag nu".

Mitt i naturen. Klädd på stenåldersvis på väg till en fångstgrop i Jämtland.

Allsång på Skansen. Kommer att tänka på bilden från Jaltakonferensen 1945. Lika mäktigt?? Eller kanske inte...

Jag och Jonas spelar på festival i Eskilstuna 2019.

Allt för Sverige

2016 vann "Allt För Sverige" en Emmy, TV-världens kanske tyngsta pris, i klassen Non scripted entertainment. Jag och producenten Christer Åkerlund glada som barn på galan i New York.

Jag och producenten Christer Åkerlund glada i New York efter att kammat hem vår Emmy Award 2016

Caridgans Nina med sitt band på Allsången. Fruktansevärt bra!!!!!

Skulle tro att vi spelar in videon "Sur" till Mycket Känsliga Bitar.

Finbesök på Tengah under inspelning av Expedition Robinson.2003 kanske?

Var med i Gäster med gester nångång på 90-talet.

Roligast av allt har nog ändå R.E.A varit att jobba med. Under några år gjorde vi TV-program av showen och hade nya gästartister varje vecka. Här är det Björn Skifs.

Inför Eurovison 2000.

Hade en enorm garderob av Safarikläder under Robinson åren. Bild: Anders Lundin. Bildtext: Anders Lundin instrueras infšr en tŠvling. Fotograf: Tom Sinding-Larsen/SVT. Bilden fŒr endast anvŠndas i programpresenterande sammanhang. Fotografens namn, Sveriges Television samt programmets titel skall alltid anges.

Original uppsättningen av R.E.A. Roligt elakt aktuellt som hade premiär på Hamburger Börs år 2000.

Ensemblen i SVT produktionen "Nöjesredaktionen" som sändes... 1998 kanske?

Efter "Gretas TV-programshow" och Lisas Sagoshow" gjorde jag och Lars in de Betou "En Gudalik Show" på temat antika myter.

Jag gjorde en rock/pop version av "Kontrapunkt" på 90-talet. Samproduktion mellan dom nordiska länderna. "PicUp" tror jag det hette och spelades in i Oslo. Finland vann.

Melodifestivalen 1999 gjorde jag ihop med Vendela Kirsebom.

Mina kollegor i "Sverige Sovjet", lördagsunderhållning i rutan...1996? Vem hade trott att det kunde vara vägen till att bli kulturminsiter?

Jag spelade den försagda journalisten Mårten i en märklig SVT-produktion som hette "Nöjesredaktionen" och handlade om en nöjesredaktion. VI gjorde riktiga reportage fast i våra karaktärer. Blev ...sådär, vill jag minnas.

Allsång på Skansen

"Putte" ställer kluriga frågor i "Lisas Sagoprogramshow". Barnprogram jag gjorde med Lars in De Betou i början av 00-talet.

En tidig upplaga av sketchmakarna bakom glädjetåget.

Kluriga frågor i "Lisas Sagoprogramshow". Barnprogram jag gjorde med Lars in De Betou i början av 00-talet.

Efter "Gretas TV-programshow" och Lisas Sagoshow" gjorde jag och Lars in de Betou "En Gudalik Show" på temat antika myter.

Jag höll i Världens barngalan några gånger på 00-talet. Väldigt hedrande uppdrag.

Kanske ett av dom roligaste jobben jag någonsin haft med dom roligaste människor jag någonsin mött. Glädjetåget i P3 på tidigt 90-tal

Emma Andersson vinner Robinson 2003. (Och alldeles innan har en blåmålad Robinson Robban hoppat ur rutan)

Ännu en av alla fåniga bilder som togs till... Allsång, tror jag.

"Här är jag nu" blev nominerad till "Årets visalbum" 2020. Ingen vinst denna gång, men ändå!!